Idag har det varit vår sportiga dag. Kl. 7 ringde klockan och 8.30 var taxin här för att ta eder tillgivne och hans sportiga, älskade maka till Pratchuaps golfbana. Solen gassade redan vid avfärden från en klarblå himmel och en het dag förebådades.
Pratchuaps golfbana är egentligen ingenting att skryta med eller snarare, den är rätt sunkig. Fast lite bättre än förra året tycker vi nog. Allt detta kompenseras dock av att vi hittills alltid varit helt ensamma på banan och därmed kunnat avverka den i vår egen (långsamma) takt. Helt ensamma kanske är en lätt överdrift för där finns säkert också en och annan kobra, som prasslar utanför fairway. Att leta efter sin boll vid sidan av banan är det inte tal om. Där får kobrorna, och allt annat som krälar och kryper, ruva på bollarna medan vi med glatt humör tar upp en ny boll och spelar vidare med lite hemmagjorda regler. Att det går åt bollar gör inte så mycket för vi köper en påse med färdigruvade bollar i receptionen för 100 Baht.
Att banan inte är så bra kompenseras också av green feen, som är en knapp svensk hundralapp för två personer.
Det var hett när vi åkte hemifrån på morgonen och sedan blev det bara ännu hetare. Vi laddade bagarna fulla med vattenflaskor när vi gick ut och de gick åt i rasande fart.
Vid hål 8, som ligger med havet i fonden omgivet av boganvillabuskar i full blom, kommer havsbrisen som en räddare och vi bara njuter. Därefter är det bara längtan efter lunch som gör att vi orkar hål 9.
Genomsvettiga och yra av värmen väcker vi så taxichauffören, som ligger i bilen och sover, för att ha n ska köra oss c:a 500 meter till AoManao Bay där vi slår oss ned i vilstolarna alldelels invid havet och beställer en stooor kall öl och två glas. Vilken belöning för alla ansträngningar på banan. När törsten är reducerad så att vi kan urskilja bokstäverna på menun beställer vi en fantastisk lunch som vänliga människor bär ned till oss vid havskanten. Nu är livet som allra bäst. Så helt obegripligt bra att vi får en impuls att beställa ytterligare en öl.
Efter lunchen slumrar eder tillgivne till en stund i sin vilstol medan den älskade hustrun sänker sin bedårande kropp i havets böljor.
När vi kommer till sans igen är det dags att väcka taxichauffören igen och åka hem.
Notan för dagen uppgår till drygt tre hundra svenska kronor för golf, lunch, öl, taxi och en massa sol och bad så barnen kan vara lugna. Gamlingarna slösar inte bort arvet här i Thailand.
Hälsar
Kerstin och Jan
torsdag 5 mars 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Stackars er, vad jobbigt ni verkar ha det. Nej, annat är det här i Stockholm; här sitter vi i mjuka kontoorsstolar och sliter byxbakar och utbyter kloka tankar med våra kunder. Solen skiner utanför och vi kan åtminstone trösta oss med att det är samma sol som skiner både här och över er golfbana. Idag har jag talat med Ove Jansson i telefonen och häromdagen hejade jag på Stellan på en lunchrestaurang.
Jag önskar er en fortsatt härlig vistelse i ert second home, som jag lärt mig att man säger i Florida där jag för övrigt var förra veckan (stackars mig...)och hoppas att få se min gode gammelcoach på en lunch snart.
Kram till er båda från Mira
Skicka en kommentar