Att vara älskad

Eder tillgivne är älskad och omsvärmad och det är väl något att glädjas och vara stolt över. Inte alltid dock.

Det är årstiden för snustorrt i markerna men ändå lyckas några myggor kläckas och de formligen älskar Eder tillgivnes blod och omsvärmar därför densamme. De thailändska myggorna, som Eder tillgivne klagat över i tidigare bloggar, varken syns eller hörs MEN KÄNNS efteråt. Resultatet av omsvärmningen och förtjusningen över Eder tillgivnes delikata blod blir en vansinningt kliande böld som snart rivs sönder och blir infekterad.

Just nu är det värre än vanligt för den senaste blodsugaren lyckades pricka just den punkt på ryggen, som man inte når varken med vänstra eller högra handen. Man når inte uppifrån och man når inte nerifrån och man drivs sakta men säkert mot en totalt vansinne av kliandet. Det finns inte en dörrpost i vår del av byn som inte eder tillgivne stått och gnuggat sig emot med ett fånigt leende på läpparna.

Att vara älskad drabbar också eder tillgivnes väna hustru som just idag fyller år. I drygt femtio år har eder tillgivne funnits i hennes närhet och älskat och älskat, trånat och trånat varje sekund. På senare tid d.v.s. de senaste fyrtio åren har skaran av älskande succesivt ökat genom barn och barnbarns tillkomst och nu är vi ganska många, vilket syns tydligt på den väna hustruns vackra ögon.

Hur mycket fyller då den väna hustrun. Ja, sist jag frågade var det 42 men det har det å andra sidan varit ganska länge nu. Jag tror hon slutade fylla under vårt franska liv, som fransyskor plägar göra, för jag kan inte minnas att jag hört någon ny ålder sedan dess.

Icke för ty så känns det som att eder tillgivne har en mogen 42-åring vid min sida och det känns så tryggt.

ETT FYRFALDIGT LEVE FÖR FÖDELSEDAGSBARNET! HON LEV: "HURRA, HURRA, HURRA, HURRA!"

Hälsar

Jan