Förbannade hundjävel

Två händelserika dagar i Hua Hin.
Dag 1. Golfspel på Black Mountain.
Eder Tillgivne har äran att ha en av Thailands bästa och dessutom trevligaste advokater, som har varit med oss i både våra köp och sälj i landet och dag 1 var det lönedags. Advokaten ville ha sitt arvode för sin senaste insats i form av en golfrunda på Black Mountain GC och det kan man ju bara tycka är sympatiskt. Han lämnade alltså byrån till sina medarbetare under en dag, satte sig i bilen från Bangkok och tillbringade hela dagen med Eder Tillgivne på en av världens bästa golfbanor. Är inte detta sympatiskt så säg?
Ingen trängsel på banan, grönt och fint och (naturligtvis) en störtskur halvvägs men vad gjorde väl det när man betalar för sina juridiska tjänster i natura.
Så här långt en toppendag men det skulle snart ändra sig.
På hotellrummet efter en lyckad golfrunda, diskuterade Eder Tillgivne med den väna hustrun om vilken restaurant vi skulle lyckliggöra med vår närvaro denna afton och valet föll på en restaurant mitt i den s.k. smeten, som har en stor och mycket vacker innergård dit stadens brus inte når och där maten är superb. Vi var tidigt ute så det blev en liten omväg dit och den lilla omvägen skulle visa sig bli väldigt lång innan kvällen var slut. I ett gathörn mitt i den brusande staden anfalls Eder Tillgivne bakifrån av en hund som hugger i båda vaderna så att blodvite uppstod. Inte särskilt stora sår men eftersom Eder Tillgivne har en liten släng av hypokondri så var hunden naturligtvis bärare av diverse virus i sin mun bl.a. rabies naturligtvis. Omvägen till den trevliga restauranten kom alltså att gå via akuten på Bangkok Hospital där Eder Tillgivne fick sina sårskador rengjorda och omlagda samt pumpades full med inte mindre än fyra olika sprutor - en i vardera skinkan och en i vardera axeln. Dessförinnan hade doktorn rengjort såren på djuuupet och förklarat att han inte kunde bedöva för bedövningsmedicinen skulle störa det immunglobulin som han sedan skulle injicera. Med heroiskt mod bestod Eder Tillgivne doktorns misshandel och såg dessutom helt oberörd ut, vilket vi såg gjorde intryck på doktorn.
Innan besprutningen av medicinen hade en sköterska kommit med en offert på densamma, som jag skulle skriva på. Förvirrad av allvaret i situationen skrev Eder Tillgivne en av sina mest skröpliga signaturer på pappret men den dög tydligen för sedan kom sprutorna. Vad stod det egentligen på pappret som nu pryddes med den skröpliga namnteckning? Jo, det stod visst 36.000 Baht!!! Och det var bara för en av medicinerna. Därtill skulle komma andra mediciner och allt arbete som lagts ned på att restaurera benen.
När vi så småningom traskade ut från sjukhuset, nogsamt omplåstrade, på väg mot den trevliga restauranten var Eder Tillgivne och hans väna hustru över 9.000 svenska kronor fattigare.
FÖRBANNADE HUNDJÄVEL!
Hälsar
Eder Tillgivne

PS
Hoppas att försäkringsbolaget tar kostnaden men vi vet ju av erfarenhet att försäkringsbolag inte brukar tycka om att betala. De gillar mest sina premier.    DS