Första lördagen under en vistelse här bär det av i rasande tempo till Dansin Kohn, marknaden uppe vid Burma-gränsen, för att köpa blommor till att smycka den älskade terrassen. Den väna har länge talat om att hon vill ha något häftigt att sätta blommorna på och eftersom allt finns att köpa på denna marknad så finns också med självklarhet något som tillfredsställer även detta behov.
En gammal stubbe från något träd som sågats ned för hundra år sedan i Burma-djungeln blev det utvalda objektet för blommorna att klättra i.
Förrutom att Eder Tillgivne fick betala skräpet fick han också ragga upp någon annan besökare från hembyn som åktge i en bil stor nog för att lasta stubben. Våra grannar hade lyckligtvis fått åka med en bil med flak så med hjälp av två starka karlar från trakten fick vi upp klumpen på bilen. I andra änden dock, hemma alltså, var undertecknad väldigt ensam. Under den vänas glada tillrop släpades och drogs den Burmesiska stubben och med uppbådande av de allra sista krafterna kom den så på plats och, som framgår av bilden, blev det hela mycket dekorativt.
Lite ryggskott och avskrapat skinn på fötter och händer är smällar man får ta när man ska tillfredsställa sin älskades önskningar. Jag vet inte varför men under släpandet kom jag att tänka på Owe Törnkvists visa om "Alpens ros".
Beträffande hur resan hit slutade får den värderade läsaren vänta tills gipset tagits bort, svullnaden gått ned lite och vi fått svar på datortomografin ang. hjärnskadornas omfattning.
Hälsar
Eder Tillgivne
2 kommentarer:
Näää, fy, nu får du inte hålla oss på sträckbänken längre. Detta är ju tortyr! Förövrigt var stubben skitfräck... :-)
Med tanke på ditt baxande och släpande av den läckra stubben tror jag inte ett ögonblick på snack om gips, hjärnskada etc. Jag gissar att galningen tappat minnet när han vaknade och inte kom ihåg att han skulle ge dig en fet smäll. Hade väl nog med sin baksmälla och att bli sams med frun...
Skicka en kommentar