Ursäkta så väldigt mycket

Nu måste Eder Tillgivne be Er värderade läsare om ursäkt för en massa saker, bl.a. för att det varit tyst på bloggen så länge men också för det klumpiga försöket att skapa någon deckarstämning kring vår resa hit.

För att börja med det sistnämnda så blev upplösningen lugn. Eder Tillgivne kröp till korset och knackade den ilskne på axeln och sade: "Vi ska ju båda på semester och det här är väl inget bra sätt att börja på. Nu tar vi varandra i hand och börjar om". "NEJ!" vrålade han. "Jag tar inte dej i handen eller Din jävla kärring"
- Ingen bra utveckling på fredssamtalen! Vi gör som Jan Eliasson, när han är i någon oroshärd i världen, vi försöker igen.
Samma resultat även andra gången men vid tredje försöket fick vi oväntad hjälp från ytterplatsen, där det sitter en suparbroder till paret framför, en stor mas från Gagnef (f.d. FN soldat) som säger: "Ta handen för fan" (OBS! ska läsas på dalmål!) och tro det eller ej men då kommer näven tveksamt men tydligt upp över ryggstödet och Eder Tillgivne greppar den snabbt som en kobra och därmed är faran avvärjd! Pust!

Omedelbart efter försoningsscenen bryter ett förfärligt bråk ut igen mellan makarna framför. Hon är förbannad för att hon inte får en öl till frukost och det går ut över honom när de ska komma överens om vem som ska ta ned väskan från hatthyllan där immigrationkorten finns, som ska fyllas i innan man kommer in i landet. Detta leder till att en ung man framför paret reser sig och går fram till flygvärdinnan och hämtar två nya kort och ger till paret. Vacker gest!
När vi så lämnar planet som sista passagerare (eftersom vi sitter längst bak) håller paret fortfarande på att leta efter en penna att fylla i korten med och vi säger: "Trevlig semester" och går ut.

Så till den första ursäkten:
Först så lovar han att berätta från vistelsen här i Thailand och sedan är det tyst, tyst, tyst. Så kan man väl inte göra?
"Nej, verkligen inte". Eder Tillgivne skäms men det har varit mycket att göra med bl.a. vår boendeförening. Nu hör det till saken att det här i landet inte behövs så mycket för att det ska bli för mycket.
Sedan förra bloggen har vi hunnit moppa till Pratchuap (3 mil bort), spelat golf med grannar, spelat boule med grannar, varit på drink hos grannar och på lunch hos grannar och beställt och fått levererat nya glasögon. Undra på att det inte blivit tid till att blogga.

Tekniken med internet fortsätter att imponera på oss.
Vi talar med Sverige för lokaltaxa på telefon och när man ringer till oss därhemma så svarar vi här i Thailand till lokal svensk taxa.
Vi lyssnar på svensk radio genom vår medhavda IP-radio till perfekt ljud och vi tittar på kanalerna i vårt svenska ComHem-abonnemang via nätet här med en bra bildkvalitet. Det går till så att vi skickar en signal härifrån till en liten låda därhemma, som slår på vår digitalbox där och skickar TV-programmet som vi valt via nätet till oss här. Är inte det fantastiskt så säg. Världen har allt blivit väldigt liten.

Det enda som tekniken inte rår på är tidsskillnaden mellan Sverige och Thailand. Just i skrivande stund t.ex. är klockan 08.40 här och 03.40 hemma i Sverige och på radion lyssnar vi till programmet "Vaken" i P3 och P4, ett skitprogram som inte ger någonting så nu går jag och slår på P2 i stället. Kort paus i skrivandet -
Nu strålar vacker klassisk musik ur högtalarna, Mozarts 40:e symfoni, och friden sänker sig över tillvaron. Med den sköna känsklan avslutar Eder Tillgivne bloggandet för den här gången och svävar nu vidare i den underbara tillvaron som bjuds här.

Hälsar
Eder tillgivne
Jan