Eder Tillgivne har kysst en thailändsk polis i full uniform!

Det är faktiskt sant och ska berättas om senare i bloggen.

Det enda regelbundna med Eder Tillgivnes bloggande är orgelbundenheten. Nu var det länge sedan något blev skrivet och det får vi skylla på inspirationen eller möjligen på bristen på densamma.
När Eder Tillgivne för mycket länge sedan begick realskolan i gossläroverket berättade vår svenskalärare om en svensk poet som då och då drabbades av inspirationsfrånvaro. För att Poeten då skulle återfå sin inspiration hade denne ett ruttnade äpple i skrivbordslådan och när inspirationen tröt öppnade han lådan på glänt och lär sig åter inspireras av lukten. Vem Poeten var? Det hade jag förmodligen glömt redan vid nästa lektions början men äpplet kommer jag ihåg än idag. (Eder Tillgivne har alltid haft sinne för väsentligheter.)
Kan en gammal poet så kan väl en modern bloggare tänkte Eder Tillgivne och tog en övermogen mango (i brist på äpple) och lade i skrivbordslådan. I detta varma klimat blev den förväntade inspirationskällan väldigt fort redo för sin uppgift och började lukta f-n men inte kom någon inspiration ut av detta inte bara en massa viktiga papper som nu är alldeles kladdiga av rutten mango.
Eder Tillgivne förtröttades dock inte i sin jakt på ny inspiration utan sökte nya vägar i sin förtvivlan. Någon har sagt att inspiration finns på flaska och sagt och gjort. En ny resa till Hua Hin Hills Wineyard arrangerades med vinprovning och god lunch.

och se, där fanns inspiration i långa rader

så nu var det bara att låta sig inspireras.

Under Eder Tillgivnes tid som inspirationslös, har vi haft släkt och vänner på besök med bl.a. en dag vid Amanao Bay, där vi njöt av sköna bad och härlig lunch i vilstolarna vid vattenbrynet.

Jo, det är faktiskt sant. Eder Tillgivne har kysst en fullt uniformerad thailändsk polis av hög rang! Det måste ändå sägas vara ganska unikt eftersom den thailändska polisen inte är känd för att lägga "fingrarna" emellan. I mitt fall var det (dessbättre) en kvinnlig polis.
Eftersom det låter mer dramatiskt än det är så har jag sparat förklaringen till sist i dagens blogg. Det var helt enkelt så att vid en helt social situation skulle vi hälsa på varandra och hon ville göra det som hon sett västerlänningar göra - pussa på kind och jag skulle göra det som thailändare brukar göra. Resultatet blev att det höll på att bli en tryckare mitt på munnen i den till hälften västerländska och till hälften thailändska hälsningsceremonien. Jag tror vi båda rodnade lite men jag hann i alla fall klämma lite på uniformen i all förvirringen och det var inte så dumt eller så var det just det det var. Vi får se nästa gång vi hamnar med moppen i en poliskontroll.

Hälsar
Eder Tillgivne