Jag - ett blåmärke

I går blev Eder Tillgivne tagen till thaimassage. Det skulle vara skönt sade den väna hustrun. Detta har hänt förut och minnena är inte så helt positiva från det förra äventyret men skam den som ger sig. Minnet har svikit förut.
Eder Tillgivnes stora kropp steg in i salongen, underbart belägen (salongen alltså) inom nationalparken med endast vindens och vågornas brus som ackompanjemang. Mycket harmoniskt och lugnande!
Där möttes vi av några små rara, leende damer med diplom i masserandets konst men i verkligheten, visade det sig senare, människoplågare av första rangen med gedigen utbildning i att hitta de allra ömmaste punkterna på en stackars oskyldig kropp och just där sätta in sin stöt med fingrar hårda som bysmedens, armbågar som spjut, knän som murbräckor och hälar som galopperande hästars hovar.
Massösens resurser, beskriva ovan, hemsökte varenda millimeter av Eder Tillgivnes kropp, utom ett par decimeter strax under mitten, och jag trodde min sista stund var kommen.
När hon vek ihop mina ben i en sax och pressade ned dem med all kraft mot bröstkorgen var jag oändligt tacksam för den inbyggda krockkudden som jag ätit och druckit mig till under många år. Jag är fullständigt säker på att den räddade mig från att få revbensfrakturer och troligen också punkterade lungor. Så kom inte och tala med mig om att gå ner i vikt någonsin mer.
Mot slutet när t.o.m. Eder Tillgivnes höftprotes, av gediget Sandviksstål, blivit mjuk som gummi var jag fullständigt övertygad om att jag aldrig mer skulle kunna gå och stå. Då var det dags för den avslutande huvudmassagen. Underbart tänkte jag. Det kan ju inte göra ont i alla fall men oj vad jag bedrog mig. När hon försökte få sina fingrar runt mina nacksenor, som Åsa-Nisse gjorde med sina hängslen i gamla filmer, då gav jag upp. Det är alltså så här det känns att dö, tänkte jag.
Dessbättre stelnade höftprotesen ganska snabbt och jag kunde faktiskt resa mig själv från britsen bara för att möta den vänas glansiga ögon och motta frågan: "Det var väl skönt?". Tungan ville initialt inte lyda men snart fick jag fram ett stammande "Fan heller!". "Men Du har i alla fall fått en rejäl genomblödning av Dina muskler" sade den väna lyckligt.
Nu går jag här och funderar vad det betyder att "få en rejäl genomblödning av musklerna" men vågar inte fråga för då kanske det bär av till plågoandarna igen.

Stönar
Eder Tillgivne
Jan