Vi har så söta fötter

Helgens regn och åska har nu förbytts i det bästa tänkbara väder med strålande sol och ett azurblått hav. Bloggredaktören vet nog inte, om ärligheten ska fram, hur blått ett azurblått hav är men det låter väldigt blått och om det är väldigt blått då har vi ett azurblått hav framför oss.

Idag skulle vi få sista delen i gardinleveransen, trodde vi, men så blev det inte utan det fattades en liten grej igen så de återkommer på torsdag. Vi börjar vänja oss så smått vid att det blir väldigt många omtagningar av varje scen i det här landet men vad gör väl det. Människorna ler och tycker att det går lika bra imorgon som idag och det börjar vi tycka också. Till sist blir det i alla fall bra.

Medan vi satt och väntade på gardinleveransen blev det lunchdags men vi ville inte lämna våningen i väntan på leveransen. Då beslutade vi att pröva den lilla, på en moppe monterade, mobila grillen som dyker upp på gatan framför oss vid lunchtid varje dag och som säljer grillade kycklingspett framför allt till byggjobbarna. Jan tågade målmedvetet iväg till mobilkycklingspettgrillen och köpte lunch åt oss. 80 Bath (= 16 kronor) för en full påse spett (två portioner) och det blev en väldigt god lunch.

Imorgon onsdag bär det av till Hua Hin tillsammans med Mr. H och Mrs L. för kompletterande inköpsrunda av detaljer till den Thailändska bostaden. I Hua Hin finns allting man kan behöva till ett pris som bara är en bråkdel av vad vi får betala hemma.

Så till våra söta fötter, som rubriken till dagens blogg indikerar. Våra morgonpromenader barfota på sandstranden i havskanten har nu slipat bort alla gamla fotförhårdnader, liktornar och nageltrång från vinterns skodon och våra fötter är nu skära och mjuka som på en bebis. Om vi bara kunde nå dem så skulle vi pussa på dem. En uppmärksam läsare föreslog att vi kunde pussa på varandras fötter, när vi nu inte når ned till de egna, men dit har vi inte kommit riktigt ännu. Vi kör några fler morgonpromenader först så får vi väl se senare hur det blir med pussandet.

Hälsar
Kerstin och Jan