Cobran Curt

När havet är lite för tufft och vågorna för höga brukar Eder Tillgivne och hans väna hustru gå en runda på vägarna i vår del av byn i stället för på stranden när den dagliga morgontidiga promenaden ska företas. Så gjorde vi i morse. Vädret är mycket bra idag och regntiden verkar ha gett med sig så med vattenflaskan och hundkäppen i handen gav vi oss av i arla morgonstund.
Vi går alltid nära mitten på vägen eftersom det i vägkanten kan finnas ett och annat som vi vill undvika och, tur var väl det, för där låg han i vägkanten - Cobran Curt.
Eder Tillgivne, som med sin örnblick, såg Curt först tjoade till så att den väna hoppade högt och med nackhåren stående rakt ut stannade vi för att beundra Curt. Avståndet var c:a tre meter så vi kunde studera honom i detalj. Den kraftiga guldgula kroppen med ett fantastiskt mönster i svart, rött och guld var mycket vacker. Curt var mätt och belåten det kunde vi se av den tydligt framträdande bullen på mitten av kroppen. Han hade just ätit sig riktigt mätt det såg vi och han visade inget intresse för oss varken som fiender eller middagsmat. Kameran ja, just denna morgon när den absolut skulle ha varit med, då låg den hemma i lådan. 17 också! Fr.o.m. nu kommer den alltid att vara med på våra promenader, det lovar vi.
Väl hemma igen var det, efter att nackhåren så småningom lagt sig, dags för den underbara frukosten med massor av färsk frukt, havregrynsgröt och kaffe.
Nu gör vi som Curt, smälter maten och vilar.
Hälsar
Eder Tillgivne