Thai Airways, vi förlåter dig

Nåja! Det blev ju rätt bra ändå till sist.
Avresan från Bangkok blev något att minnas. Incheckningen var förlagd till BITEC, en jättelik mässhall utanför Bangkok. Där skulle vi infinna oss 7 timmar innan planet skulle avgå och det gjorde vi med lite marginal. Marginalen fick vi tillbringa ute i det fria för vi fick inte komma in i hallen förrän exakt 7 timmar före avgång. Väl inne möttes vi av ett hav av väntande människor, genom vilket vi fick ta oss fram till några bord som utgjorde incheckningensdisken. Där var det mesta manuellt. Så småningom fick vi i alla fall våra boardingkort till Köpenhamn och besked om att därifrån fick vi ta oss bäst vi kunde och dessutom på egen bekostnad. Detta besked prövade vi på olika Thai-befattningshavare men beskedet var bergfast. Ingen hade fullmakt att ändra på det.
Nästa hålltid var fyra timmar senare då det skulle avgå bussar till flygplatsen och då kom dagens första positiva besked - flygplanet skulle avgå från den ordinarie flygplatsen och inte från militärbasen 15 mil bort. Toppen! Nu gällde bara att hitta en bit mässhall som var tillräckligt stor för att slå ned rumpan på golvet och t.o.m. det lyckades vi med.
Förutseende som vi varit hade vi yoghurt och mackor med oss och vi dukade upp en festmåltid på golvet och så småningom började vi få det riktigt puttrigt på vårt lilla inmutade område mitt i hallen.
Så plötsligt slets vi upp ur våra drömmar där på golvet för nu var det dags att gå igenom immigration och det gick också finfint och efter detta befann vi oss officiellt inte längre i landet fast vi i verkligheten var kvar i samma mässhall fast på andra sidan ett smalt textilband, som utgjorde Thailands gräns till den omgivande världen i mässhallen. Internationaliteten i situationen var hissnande.
Nu gällde det att puppa in sig på en ny del av mässhallsgolvet men det var lättare sag än gjort för här var det verkligen trångt. Väskorna, som vi fortfarande släpade på, hamnade på ett ställe och vi på ett annat väldigt litet ställe där förtäring av matsäck varit fullständigt otänkbart.
Här blev det ytterligare väntan ocn tillfälle till lite meditation och under densamma så kom Eder Tillgivne fram till att Felix (barnbarnet på fem och ett halvt år) och hans dagiskompisar nog hade organiserat detta bättre än de som nu hade ansvaret för oss. Lite osäker var jag kanske men nog verkade det så. Övertygad om att jag hade rätt i att Felix och hans kompisars organisationsförmåga skulle vara överlägsen det vi nu upplevde blev jag när det var dags att fylla bussarna. Då motades vi likt boskap genom en korridor och ut till de väntande bussarna. Om vi hade varit boskap och det varit i Sverige skulle myndigheterna genast ha förbjudit verksamheten med hänvisning till djurskyddslagen men någon sådan finns inte i Thailand så vi lät oss kränkas vidare för att komma in i bussen.
Skönt, äntligen i bussen där luftkonditionering gick för fullt och strax när han stängt dörren blev det iskallt och vi fick försöka skydda oss mot den iskalla luften med alla till buds stående medel. Nåja, sade vi oss, vi måste ju snart vara framme så låt oss hålla ut. Trodde vi ja. Efter tre hundra meter var det stopp efter de bussar som fyllts på före våran och där blev vi stående i en halvtimme med en arktiska luftkonditioneringen dånande. När alla tio bussarna var fyllda med passagerarna, som skulle till Köpenhamn, körde vi iväg i konvoy med blinkande polisbilar både före och efter. Vi var ju illegalt i landet eftersom vi redan passerat gränsen (textilbandet i mässhallen). Bussarna körde rakt ut på plattan till det väntande planet och buss efter buss tömdes och passagerarna fick under massiv polisbevakning gå in i planet och endast en timme försenade lyfte vi mot Köpenhamn. Lättnad! men hur skulle det bli i Köpenhamn? Hur skulle vi komma hem därifrån? Nåja, vi hade elva timmar på oss att fundera men i stället blev det en whisky, för att lindra köldskadorna från bussresan, och sedan godnatt.
Framme vi gaten i Köpenhamn kom en representant från Thai Airways in i planet och sade att de som skulle vidare till andra destinationer skulle gå till disk 28-30 och då tänkte vi att vi gör väl som vi blivit tillsagda. Strax efter kom resans andra positiva händelse. Vår väska kom först på bagagebandet och sedan full fart mot den angivna disken, dit vi kom som god trea från planet. Ettan och tvåan sneddade med sina vagnar på ett trafikvidrigt sätt rakt över den mötande filen och kom därför fram före oss.
Där blev det incheckning till SAS och ingen krävde oss på några pengar för resan och då bestämde vi oss för att vi aldrig kommer att förstå hur detta gick till men att vi nu kan förlåta Thai Airways och forsätta att älska Thailand som tidigare. Det vi nu varit med om blir ett spännande minne från en spännande och annorlunda del av världen, där man tror att det är en demokratisk rättighet att lösa politiska konflikter genom att ockupera en flygplats.
Hälsar
Kerstin och Jan