Loi Krathong - En fantastisk fest

Vilken fantastisk fest och vilket fantastiskt väder. Fullmånen lyste från en kristallklar himmel och de senaste dagarnas regn var som bortblåst. Loi Krathong symboliserar mycket bl.a. övergången från regntid till - ja vad kan det kallas tro? - icke regntid kanske. Aldrig kunde vi väl tro att en säsongsövergång kunde vara så precis som denna och nu skiner solen på oss för andra dagen i rad.

Festen började på em med att vi fick lära oss att göra Krathonger. D.v.s. de små blomstersmyckade flottar som skickas ut på havet på kvällen. Krathongerna byggs på en skiva av stammen till bananplantan och till utsmyckningen används bananbladen och blommor i högsta grad ekologiskt alltså. Med Krathongerna skickar man också iväg sin önskan inför framtiden och det var nästan rörande och se den thailändska personalen, som med sina respektive, satt ett ögonblick alldeles stilla som i bön intill varandra och sedan skickade iväg sin Krathong med ett tänt ljus och tre tända rökelsestickor. Även vi falanger blev uppfyllda av den andakt som rådde och av stundens allvar så vi skickade också iväg våra önskningar tillsammans med våra lite mer amatörmässigt hopknypplade Krathonger. Vi fick veta att alla thailändare får lära sig redan i småskolan att göra Krathonger så det är klart att våra inte kunde tävla med thailändarnas i skönhet.

Två tävlingar hade utlysts mellan oss falanger. Den vackraste Krathongen och den mest fantasifulla Krathongen skulle utses av en jury och beprisas och applåderas under middagen. Eder tillgivne insåg snabbt, efter att ha sett sig om bland konkurrenternas alster, att den vackraste låg långt utom räckhåll att vinna. Däremot satsade vi allt på att vinna "designpriset" (d.v.s. den mest fastasifulla) och resultatet blev inte alls så illa om vi får säga det själva.

Det fnittrades bland de thailändska damerna när Eder tillgivnes Krathong växte fram. Något sådant hade man aldrig sett och det kändes uppmuntrande när skaparen nu var ute efter designpriset, som självklart skulle kräva ett radikalt nytänkande för att lyckas.

I tält runt poolen dukades lite senare upp en lång rad thailändska delikatesser och vi kunde gå runt så länge vi orkade och smaka på, dofta på, uppleva och äta oss riktigt mätta.


Efter denna smaklökarnas julafton var det dags att skicka upp ljuslyktor i skyn. Det var lyktor av en sorts papyrus c:a en meter höga och en halv meter i diameter med en låga i botten. Samma princip alltså som en varmluftsballong. Alla fick en sådan, vederbörligen påtänd av hjälpsamma thailänska händer, och när den var ordentligt fylld med varmluft så släppte man taget och lyktan seglade iväg uppåt och uppåt och försvann så småningom bort långt över havet. Symboliken med detta var att man nu skickade iväg allt ont och alla bekymmer, också en fin tanke som vi falanger gärna tog till oss. Det var oerhört vackert när himlen fylldes av brinnande lyktor som drev med vinden ut till havs.




Så bjöds vi på ett smattrande fyrverkeri, som den här glade festdeltagaren förstärkte lite på egen hand.


Tack för att Ni undrar, ärade läsare, för det gör Ni väl? Hur gick det i tävlingen. Jo, som väntat togs priset för den vackraste Krathongen av en dam och vem tog designpriset? Jo, Eder Tillgivne naturligtvis.

Priset var en fin liten tavla, som ska finna en hederplats i bostaden, som den första och enda vinsten i en internationell designtävling. Jodå, det blir den enda vinsten för man ska ju sluta när man är på topp.
Gratulationerna hade redan i morse börjat strömma in från olika håll eller kanske för att vara mer korrekt från ett håll. Tack Lotta för gratulationen Det vore roligt att träffas eftersom vi är här i byn samtidigt nu även om det, särskilt då man är i Eder Tillgivnes ålder, känns väldigt spännande med en okänd beudrarinna så är Du och Din ..... härmed inbjudna till vår nyaste tradition här i huset nämligen drinken på taket i solnedgången. Omkring kl. 17.30 häller vi upp och strax efter börjar skådespelet över Burma-bergen. Välkomna! men hör av Er först så att vi inte hittat på något annat just den dag då Ni tänker komma.

Hälsar
Kerstin och Jan