Intet är som väntans tider

Bloggredaktionen funderar just nu på vad vi ska underhålla våra värderade läsare med i väntan på den exaltism, som vi räknar med att få uttrycka då vi flyttat in.

Dagens blogg får bli lite av varje och vi börjar med att berätta om en liten dam - 30 cm hög och 40 cm lång - som lystrar till namnet "Lady". Som läsaren förstår så är det en hund vi talar om men inte vilken hund som helst. Byn är full med mer eller mindre vilda hundar, som springer omkring, men på området där vi bor finns bara en, det ser Lady till. Där är hon envåldshärskare så liten hon är.
Det berättas att man försökte ta livet av henne där hon först höll till men Lady överlevde allt. I stället flyttade hon några km och blir det här områdets stora kelgris. Hon ägnar sina dagar åt att gå runt och tigga mat i husen och är uppenberligen väldigt framgångsrik för nu är hon nästan helt rund. Det sägs att hon får ett mer normalt omfång under lågsäsong.
För en tid sedan kom hon i slagsmål med gangsterhundarna på andra sidan muren och en av värstingarna bet av Lady benet. Då trädde de svenske in och under ledning av Mr B. och Mrs K. bekostades veterinärvård och gipsning av hundben och idag är Lady i full swing igen. Hon kallas inte för inte "the survivor".

Ett av skälen till att vi föll för BAN HUAY YANG, som by att tillbringa vintrarna i, var de orörda havsstränderna. Vi kan gå i timmar efter stranden utan att träffa på en enda T-shirtförsäljare. Möjligen ser vi en Thailändare, som fiskar med nät från stranden.
Igår gick vi en knapp timme söderut på standen. Där finns ett litet skjul, där man tillreder och serverar mat. Vi åt väldigt fräsch och god mat för THB 60 per portion (=SEK 12) och (stark-)ölen kostade 10 kronor för en liter. Sedan promenerade vi tillbaka samma väg. Middagen, som intogs på en liten restaurant intill vårt område, blev dyrare. Middagen kostade där 20 kronor men ölen hade samma pris.

Hälsar
Kerstin och Jan